Hur var Way Out West 2023 och var det värt att besöka denna festival. Festivalen var mellan 10-12 augusti i Slottsskogen i Göteborg. Det var fint väder och festivalen lyckades undvika stormen Hans som härjat i staden dagarna innan. Det var endast sista dagen och Håkan Hellström som fick stå ut med regn. Det var fullt med människor på festivalen och festivalen slog även publikrekord med 55 000 besökare.
Line upen hade inte många igenkännliga akter men med namn som Blur och Håkan Hellström lockades många. Runt fyra tiden började de flesta besökarna inta festivalen de flesta dagarna, innan 15 så var inte många på plats. När besökarna väl var på plats var det svårt att hitta en plats att sitta eller få tag på något att äta utan att behöva stå i kö i 30min. Way Out West har sin kända klimatprofil vilket reflekterades i att all mat som serverades var vegansk och flera klimatorganisationer var på plats. Way Out West är känt som en festival med ett otroligt inbjudande område. Mycket att göra och lika värt att besöka som musikakterna. Det stämde även i år men med det stora antalet besökare var det svårt att få plats på att ställen. Det fanns en dorito-kanon dock som sköt ut chips.
Även med den stora mängden besökare så var det lugnt. Få människor omhändertagna och få som inte följde reglerna. Självklart var det en del knuffande som behövde göras för att komma fram till scenenerna men det är något som är förväntat.
Det var olika sorters besökare de olika dagarna. Musiken är rätt sig lik alla dagar men några av artisterna lockade olika sorters besökare, en sort för Wizkid, en annan för Blur och ytterligare en typ för Håkan Hellström – även en del som bara kom för Viagra Boys. Det var inte samma homogena grupp som en skulle kunna se på andra festivaler. Det var inte heller samma press på besökarna att klä sig ”festivaligt”. Många var klädda som om de skulle ut med kompisarna, inte så mycket glitter eller färgglada outfits.
Musiken var okänd för mig. Jag kände till få namn på de som skulle spela dagarna och få överraskade mig positivt. Festivalen satsade definitivt på lugnare musik än tidigare år och innehöll cirka två rockband som var malplacerade bland r&b och dyster indie. För genren så var akterna bra, men det var inte vad jag personligen förväntade mig.
Enkelt sagt så fanns det helt okej akter och väldigt bra akter.
De som utmärkte sig positivt var bland annat; Viagra Boys, Boygenius, Aurora, Pusha T, Blur, Håkan Hellström
De som kunde gjort mer; Wizkid, Sam Fender, Stor, Dungen, Jacob Banks. Det är inte att de nödvändtigtvis var dåliga men jag hade velat se liiiite mer.
Många av akterna på Stay Out West, som är nattklubbsfestivalen som är runt omkring Göteborg, hade jag istället velat se på den faktiska festivalen. Little Jinder, Deportees, Newkid, GOAT, Rebecca & Fiona, Solen, många av dessa är namn som hade kunnat dra publik och akter som jag personligen hade velat se. Jag tror att de hade varit ett bra tillskott till Way Out West om de fick spela på dagen då de hade skapat en mer blandad line up.
Avslutningsvis, var det värt att gå? Ja. Skulle jag gå nästa år? Ja. Det var mycket folk men om de utökar området eller erbjuder mer aktiviteter mellan akter så hade det varit ett stort plus. Många utav sakerna som fanns på området var väldigt bra, som Samsungs gigantiska trappa riktat mot en av de stora scenerna så man kunde sitta ner och se showen eller stå högst upp och se hela scenen. Gratis glass hos Oatly och Nick’s var ett populärt stopp för många, precis som en liten burk Coca Cola. Jag gillar definitivt de företag som var där och hade velat se mer.
Extra: – Hur var VIP:n?
Det var inte för mycket folk, de fanns stolar vid vattnet, fika bord och ett litet disco. Egna barer och ett matställe. Det var väldigt mysigt och en vanlig dag hade jag gärna suttit där och bara umgåtts med människor och ankor. De som var där var några av artisterna, press och några småkändisar. Det enda som var negativt var att för att komma till VIP:n så var man tvungen att gå längst en stig vid vattnet som stank rök. Jättevackert område att gå vid och mycket djurliv, tyvärr så var stigen också rökrutan för VIP:n. Så för att komma in och ut från området var du tvungen att gå förbi samtliga rökare och undvika att trampa ner cigarettfimpar. Vad jag kunde se fanns det ingen askkopp utan man fick slänga fimparna på marken. Hade jag själv varit rökare hade det varit en fin plats, man kunde sitta på en parkbänk och titta ut över vattnet med sin cigg i handen. Tråkigt för ankorna och alla som var tvungen att gå igenom röken varje gång en skulle till området.
