Hur träffades ni?
Vi är barndomsvänner. Vi har känt varandra från lågstadiet, lekt, gick i samma skola, bodde i samma område. Mycket har hänt men inget har förändrats. Sen jobbade jag (Max) och Marcus tillsammans på en skola i två år. Vi hade sagt att vi skulle spela musik 5-10 år men det blev aldrig av nåt, sen så kommer Marcus in i bilden och då två veckor senare har han kommit och skaffat replokal. Då började vi väl då. Vi tre andra som är barndomsvänner hade band tidigare, Siamese, vi skrev egenskrivna låtar. De lät precis som Opeth. Proggresiv dödsmetal.
Hur kommer det sig att ni alla började med musik?
Det är Davidsfel. Hela hans familj arbetar med musik. David började spela gitarr som litet barn och ville ha någon att spela med. Hårdrock blev en del av vår identitet. Arvid och Max gick och köpte varsin gitarr och tog ABF/Sensus lektioner. Det vi lärde oss genom var när vi satt och spelade Diablo 2 hos David, var ”David kan inte du lära mig ett riff”, sen gjorde han det, sen gjorde han det igen, och igen, och igen. Sen så fick det fart av sig själv. Sen började David skriva dessa låtar. Man lärde sig mycket då när man var aktiv, sen har basen stått. Jag har spelat hemma och så men jag vet inte om jag har blivit så mycket bättre. Säger Arvid.
Jag började spela gitarr på musikskola, jag ville spela saxofon men det fick jag inte, sen ville jag spela trummor men det fick jag inte heller. Men gitarr fick jag spela så det gjorde jag. Jag spelade elgitarr sen för jag lyssnade på AC/DC och var häftig när jag var 13. Sen spelade jag i olika konstellationer, kompisar och sånt. Sen har man bara fortsatt, gick estetlinje, spelade i ett band som hette Somnium – släptte två EPs, spelade live. Sen spelade jag i Grimner, ett band som fortfarande spelar. De började 2008 och de spelar fortfarande. Och nu är jag här. Säger Marcus
Hur kommer det sig att du lämnade Grimner?
Det är progressiv folkmetal med lite flöjt så det är rätt så ballt. Men jobbar man som lärare på heltid så kan man inte åka iväg och turnéa, ”ah jag ska åka iväg i 3 veckor” det går inte. Och så var jag trött så jag skett i det. Ork och tid.
Nu är ni Stone of Duna, berätta om er själva
Det har vuxit fram väldigt organiskt. Vi kallar det för progressiv stoner eller så. David kom med massa riffidéer, vi satt hemma och skulle spela lite för att lära känna varandra. Vi hade lagt fram en lista med intressanta låtar, bara för att grusa av. Man kände sig välidgt ring rostig med att spela. Men första repet så kommer David och säger ”jag har skrivit en låt!”. Den finns ju nu, den heter Deathbright, färdigskriven och klar. Den har vi inte ändrats så mycket på. Vi hade en helt annan tanke först än vad vi har nu. ‘Vi spelar konstiga takter och det ska vara hårdrocken då så får vi se vad det blir. Lite gent, lite proggit.” Helt andra saker av vad vi inspireras av nu. Så sakta men säkert så började kanske gitarr soundet att ändras lite, det är jävligt ballt med fuss säger Marcus och då blev jag helt såld – även om jag inte gillar fuss säger Max. Sen skruvade vi ner hastigheten på alla låtar till hälften. Sen fick vi höra Marcus sjunga första gången och alla regaderade som ”vad fan är det här!?”. Det var inte självklart vem som skulle sjunga. Alla vi kan ju sjunga men det var inte självklart.
När vi hörde Marcus sjunga så kände vi att vi måste försöka, detta kan ju bli bra på riktigt. Många band har feta riff och produktion och så men sången är kanske lite så där..mjeh. Nån som bara står där och brölar. Enda gången det har fungerat är James Hetfield, han fick bara sjunga så blev det skitbra i slutändan. Jag hade aldrig lyssnat på stoner, så kom jag med mitt första riff till Marcus så sa han typ ”detta låter som ett stoner riff”. Sen gillade vi det.
I början tänkte vi ha growling och sånt i. Alla har fått sätta sin prägel på musiken i slutändan, vilket är väldigt roligt. David är ju riffmaskinen (trots att han är trummis), han skriver 99% av musiken. Mannen med stora saxen Arvid – nu måste vi få ner detta – vi måste tänka på upplägget – detta är för långt- detta fyller ingen funktion – bort med det här riffet- Arvid ”kill your darling” Enemar, det ska finnas en rödtråd. Marcus skriver texteterna och story, sång, solo. Alla tycker väl nörderigrejer är kul men det är nog Arvid och Marcus som är mest sånna. Nördheten och fantasy elementen har Marcus fått stå för, utan honom hade det inte funnits där – han vågar göra låtarna lite töntiga.
Jag har alltid velat göra något med fantasy men jag har inte vågat göra något. Men om jag skriver det i låttexter, lite litet sådär. Det är som de som inte kan skriva romaner skriver short stories. Formatet som är så långt så man inte riktigt orkar. Så med låttexter kan jag få ut det lite pö om pö i låttexter. Alla låttexter är kopplade till varandra fast det oftast är en helt annan…helt olika delar av loren men utspelar sig i samma värld. Någon gång skulle jag vilja skicka med en booklet med musiken med loren. Säger Marcus.
Max är ”the sound guy” eller Arvid gear manager. Max och David står att mixar. Max kommer och skruvar så det låter rätt. Gear manager är för att Max fixar grejerna, till exempel förstärkare. Max och David byggde faktiskt ett effektpedal till Arvid.
Varför heter ni Stone of Duna? Är det relaterat till loren?
Vi hade ett förslag på att vi skulle heta Döna först…Dåna? Vi tänker att Duna är en mountain god grej. En religiös relik i vår fantasy värld. Svaret på den frågan kommer organiskt uppenbara sig. No spoilers! Vi tog ingen besult direkt, vi hade dessa texter som vi gick utiftån och vi tyckte det lät ballt. Vi har fått kommentarer från folk som uppskattar vår musik och säger att de får känslan ”från den här loren och den här loren”, det kan vara grejer som vi inte ens känner till. Det var någon som sa att Stygian Slumber skulle kunna vara ett soundtrack till Dark Souls – och då blev jag glad för det var mitt mål så nu är jag färdig säger Marcus.
Kommer texterna i ert uppkommande album ha en gemensamlore- kommer ni släppa en booklet till albumet?
Om man kunde. Kan vi crowedfunda hade vi gjort en LP och skickat med en booklet. Marcus är väldigt inspirerad av ett rollspel som heter Mörk borg, och en version av det spelet släpptes med musik. Vi gör lite tvärtom att först ommer musiken och sen kommer loren. Man får läsa de abstrakta texterna och sen kanske det kommer. Låtarna på detta album är sammanlänkade på ett eller annat sätt. Det grundas i samma värld. Marcus gillar ju Emily Dickinson väldigt mycket som skriver om arketyper av karaktärer som återfinns, vilket är liknande i låttexterna. Karaktärer kan komma upp i flera olika låtar, Marcus skriver bara ”odisciplinerat” och använder de delarna han tycker om sedan. Tanken är att vi ska skapa en värld. I ett sånt world creator spel.
Det vi vet nu om vår lore är att det är dark fantasy. Det kommer finnas en drake med. Vi har redan wizards så vi måste ju ha en drake, kanske demoner?
Vilken är er favoritlåt?
Vi har en låt som kommer på albumet som heter Durch for Fallen Giants. Den har ju den refrängen som har mest sång. Den är en riktig earworm. Utan musik låter det som nån Scorpions powerballad – taget! Påminner lite om Kansas också, sånna här små idéer låter vi oss utforska. Vi är inte rädda att säga ja till idéer, vi är inte låsta till någon genre eller att vi inte tycker att det låter bra, vi vågar att spacea ut. Det sa vi i början, ingen press, inga måsten, vi gör det vi gör så blir det som det blir. Vissa låtar blir mer på ett sätt och andra på ett annat sätt. De nya låtarna som kommer på skrivna tillför något nytt, det är inte mer av samma. Den längsta låten är 10min lång, Moonspliter, vilket är Arvids favorit.
Har ni några andra planer för framtiden?
Vi kommer ha fokus på skivan. Men vi har planer att få ut merch. Vi vill spela live. Men vi har varit lite slöa på bollen där, och att vi vill ah första albumet/EPn släppt innan vi spelar live. Sen är det den moderna musiken, hur når man ut? Det är att satsa på att släppa på dessa plattformar. Man går från att inte finnas på internet till att ha en liten go skara lyssnare. Människor från hela världen, vi kan se statistik vart folk lyssnar. Vi har en jämn grupp som kommer tillbaka och lyssnar, det värmer. Någon gång i september hoppas vi på att kunna släppa skivan. Det finns mycket idéer och texter att ta ifrån.
Live, merch, mer musik
