Jag hade nöjet att träffa två av Smash Into Pieces en solig dag i Trollhättan 1 april. Intervjun innehöll mycket skratt och skämt som jag inte skrev med i intervjun. Intervjun gjordes tillsammans med gitarristen Benjamin Jennebo och sångaren Chris Adam.
Hur mår ni?
Vi mår jättebra, trötta, vi hade en day off igår men man hade kanske behövt två. Men vi är alltid i ‘’redo-mode’’. Redo inte redlöst. Det är till sen.
Hur många stopp har ni gjort nu på turnén än så länge?
Asså, vi har varit i Kungsbacka och haft tre gig. Sen var det ju Ullared, där var det ett stopp som var ett meet and greet där vi signar oändligt med affischer och grejer – sen har man ju giget. Det är som om vi rör oss hela tiden, varje dag är det tre gig. Halmstad imorgon, sen fortsätter det så.
Men det har inte varit någon boksingering idag!.
Men det är inte alla med på så, vissa har lite mer på schemat.
Det mest maxade vi haft hittills är boksignering kring lunch, det är runt en och en halv timme och ta bilder och sådär. Sen är det ju liksom tre gig, och meet and greet mellan varje gig. Så en och en halv timme träffa fans efter varje gig. Så det sociala batteriet är rätt så slut klockan 22.00 på kvällen.
Man är ordentligt gubbtrött då.
Jag är egentligen 19 år men ser ut som 36.
Hur kommer det sig att ni gör tre spelningar per stopp på turnén?
Jag tror att vi inte förväntade oss det här trycket. Och när vi släppte biljetterna så sålde det slut, så då tänkte vi, vi får ha en till konsert, för det kan man ju tänka sig göra.
Det är också det där med kidsen. Man kan inte säga nej till barnen.
Man sviker inte barnen.
Speciellt när man har barn själv så vet man hur viktigt det är att de får träffa sina hjältar, vilket det verkar som att vi är. Hur det gick till vet jag inte men…
Ja men precis, då känner man att man får köra flera tidigare gig, då får det vara så.
Hur kommer det sig att ni släppte en bok?
Vi ville visa på något sätt var Apoc kommer från, varför han är den han är. På något sätt ta det quotet vi har , Anything standing between us and our dreams we smash into pieces, ner till en sån här kids förståelse nivå.
Också ta fasta på den kraften som barn besitter, att det är där någonstans du väljer – du har möjligheten att påverka ditt liv så otroligt mycket. Barn har det här modet att våga göra saker och den här boken hoppas vi kan inspirera till det.
Det är också där man formas. Det är viktigt att fånga dem tidigt tycker jag.
Det tycker jag med, det är en positiv kraft liksom.
Hur är scenkläderna på era spelningar – är det som på Melodifestivalen?
Det är kejsarens nya kläder idag! Så han tror han är klädd i vackra kläder men det är han inte – nej. Utan det vi gjorde i mello är ju det Smash är. Det är rakt upp och ner bara, Smash Into Pieces.
Hur kom ni fram till den ‘looken’?
Det är lite som en gryta som har kokat väldigt länge, vi har liksom kokat det här bandet i 15 år. Fromats och uttforskat varenda jävla hörn som finns i våran musikaliska sfär, och någonstans har vi landat på alla fronter i den här genemsamma världen, Arcadia, med den gemensamma tron på hur vi – vad vi inspereras av, vart den hör kraften vi har oss kommer ifrån, den kommer från Apoc, och allt är ett stort utforskande från våran sida också i det här. Det gjorde att vi landade i den här världen.
Kommer ni släppa mer böcker och fortsätta med den här historien?
Allt kommer bli mer. Mer av allt. Det här är bara början som vi jobbat på i 15 år.
Det är bara början på slutet det här.
Världens längsta början, början är längre än slutet.
Hur har att medverka i Melodifestivalen påverkat eran karriär innan kontra efter?
Det är lite som att lära sig segla i motvind så pass länge så att när väl vinden kommer så vette fan vad du gör, du har för litet segel upptäcker du. Det är lite så det känns, det bara wosh, så ingen hann ta tag i ratten för att styra, vi åkte bara med. Så det som har hänt är egentligen att uppsvinget vi har fått är lite att nypa sig i armen varje morgon och se vad som sker och det kommer du se idag också. När vi går upp på scen så står vi där precis som vi gjort i alla 15 år. Energin vi får av folket är ju överväldigande. Och det är det finaste man kan vara, att vara uppskattad.
Har ni fått fler spelningar i Sverige eller mer ‘clout’ utanför?
Jag skulle absolut säga att det spillt över på biljettförsäljningen utomlands också. Asså, svenska mello tror jag framförallt är ju störst utomlands, sen har vi ju även Eurovision-publiken som på något sätt upptäckt Smash i det här formatet.
Det är mycket media där ute.
Sen har ju också Smash karriär blivit en total raket uppåt. Speciellt i Sverige liksom. Eftersom Smash blev en sådan succé – det är inte något som vi hade förväntat oss.
Att inte behöva kompromissa på sig själv. Man har alltid trott att ska man lyckas så måste man kompromissa för att passa in. Men nu har vi egentligen bara grindat med samma grej så länge så att till slut så träffade vi ändå rätt tid med våran grej.
Ja, med timing och allting. På alla fronter. Sen har ju vi haft en karriär utomlands liksom, men vi gav ju upp på Sverige efter åtta år. Vi sa, vi ger upp på det här, och sökte oss utomlands istället.
Gick det bättre?
Ja, verkligen. Så vi är väl en mellanstor akt utanför Sverige och som sagt att komma tillbaka till Sverige efter alla dessa år när man försökt timea det här och det blir så här fint och bra, är helt fantastiskt.
Vilken är eran favorit låt att spela live?
Det är väl Six Feet för mig om man frågar mig personligen. Dels för att det är på något sätt avslutningslåten, eller det var den låten som jag på något sätt kunde avsluta min depression, som låten handlar om, som jag gick igenom för några år sedan. Där bestämde jag mig på något sätt att nu ska vi sluta älta det här så nu gör vi slut med det här the past, med den här låten i den här tävlingen. Så att för mig på många plan är den låten min absoluta favorit.
Six Feet är den här som man känner att man har mest gemensamt med publiken och har en stor relation till låten. Jag vill absolut ge ett mervärde till den. Sen att spela, själva utförandet och spelandet, då är det Flow. Men det är mer personligt vad jag tycker är kul att spela. Men att uppleva live så tycker jag Six Feet.
Hur ser framtiden ut?
Vi ska ju ut på en USA-turné här i slutet av april som är ungefär fem veckor lång. Men innan det så gör vi såklart Sverige, och vi ska släppa en platta som heter Ghost Code, det är den åttonde plattan som släpps 12:e april. Sen har vi faktiskt en låt tillsammans med Liamoo som släpps tredje maj. Den heter Flame, det är ett väldigt bra och häftigt samarbete tycker jag. Det blir lite fortsättning på en kombination av Liamoos uppträdande och vårat i – Heroes and Dragons. Så det har vi som vi vet just nu, sen har vi en alternativ version av Heroes are Calling som kommer komma ut, vi släpper TikToks, sen är det festivalsommar och allt som har med det att göra. Sen är det bara turné, turné, turné, låtsläpp.
Har ni något ni vill säga innan vi avslutar?
Snygg ryggsäck.
Det har varit en så otrolig tid och det är fortfarande det för oss liksom. Vi ser fram emot att träffa alla på turnén. Det är väl där man faktiskt kan interagera och faktiskt få lära känna våran publik.
Bygga relationer
Ser man mig på stan eller så är det bara att komma fram och säga hej!
